Olika texttyper

Glommen, 24.03.2014

Kära mormor!

I lördags när jag var på en promenad med mamma så hittade vi en valp som bara sprang runt i en skog nära stigen vi gick på. Vi såg inget koppel eller någon annan människa i närheten så vi gick till hunden och skulle kolla om det fanns något halsband som gav någon information om att det kanske fanns någon ägare ändå. Men det fanns inget halsband och vi såg att hunden var väldigt smutsig och väldigt rädd. Vi tog därför med hunden hem till oss och tvättade hunden och gav hunden mat. Men nu är det såhär, vi kan inte ta ansvar för en hund just nu i familjen för det är inte alltid någon hemma för att ta hand om denna stackars hunden. Vi har redan tagit kort på hunden och tagit upp lappar lite överallt. Så därför skriver jag till dig nu och frågar om du skulle kunna ta hand om denna hunden tills ägaren hör av sig och om du vill ta risken att ta hand om hunden tills hunden dör ifall inte någon ägare hör av sig! Tänk gärna över det och hör av dig direkt när du har bestämt dig.
Ha det bra så hörs vi snart, kram!

Från ditt älskade barnbarn.



Få bort skiten!

Mitt humör just nu är inte på topp! Varje dag när jag går till busshållplatsen eller när jag bara går på en promenad så är jag på glatt humör. Det håller inte länge alls. När jag väl går där jag brukar gå så känns det som att jag har gått i tuggummi eller något liknande, för det känns liksom kladdigt under skon. Sedan så känner jag lukten, lukten av hundskit! Det luktar så himla illa och det är detta jag är så himla arg på, att ägarna inte plockar upp efter deras hundar.

Det finns ju fullt med hundpåsar uppsatta på massa stigar och just där jag går. Om dom har en hund så får dom ju räkna med att dom måste plocka upp skiten efter dom. Det finns ju påsar så man slipper ju ta bort det med sina egna händer. Så varför inte bara ta en påse och plocka upp det?!

Tycker ändå att det är rätt själviskt, att dom inte orkar plocka upp efter dom och inte tänker på andra som kommer att gå här och kan bli straffade genom att råka gå i skiten, som jag.
Enligt mig så är det den värsta lukten som finns. Den går ju inte bort så lätt heller och man vill absolut inte gå runt och lukta hundskit hela dagen om man ska iväg någonstans, det hjälper inte heller att spraya parfym för då blir det bara ännu värre. Det bästa man får göra är väl att hitta någon vattenpöl och plaska lite i den och hoppas att lukten inte känns mer, om man har tur.

Jag vet inte riktigt hur man ska lösa detta egentligen, att få folk som har hundar plocka upp efter dom. Man kan ju inte gå till varenda hus som har en hund och fråga om dom lämnar hundens skit efter sig och sedan skälla på dom och be dom plocka upp det. Man kan väl göra så men vem orkar? Det hjälper säkert inte ändå.

Alla som har hundar, snälla plocka upp skiten efter hundarna för det är så himla otrevligt att det bara ens ligger där på marken. Det är ditt ansvar, det kommer inte direkt någon annan och plockar upp det. Vi måste sluta vara sådana lathundar!



Världens bästa hund!

Medan Eriks mamma gjorde frukost och pappan läste tidningen så gick Erik ut på en promenad med sin bästa vän, hunden Douglas. Dom brukade alltid ta sin promenad precis innan frukosten.
Erik fick honom när han fyllde 10 år och har sedan dess har han växt upp med honom och vart med honom precis varenda dag. Idag är Erik 14 år och han tycker att det känns som att han har haft Douglas hela livet, men det är bara i 4 år. Douglas är alltid glad och han var väldigt pigg på att gå ut på en promenad med Erik nu innan frukosten var klar.

Douglas behövde inget koppel för han är en väldigt lydig hund och lyssnar alltid på Erik.
Erik och Douglas hade en speciell runda som dom brukade gå. Först så sprang dom tillsammans över en åker som var precis utanför där dom bodde. Det var där dom lekte lite först och sprang runt. Sedan sprang dom över hela åkern och ut på en väg där dom tog det lugnt för det var väldigt mycket trafik trots att dom bor på landet. När dom hade gått över vägen så kom dom in till en liten stad där dom bara gick runt på gatorna och sedan gick dom samma väg hem som dom kom ifrån.
När dom var hemma igen så var maten klar, så Erik satte sig med sin mamma och pappa och åt pannkakor. Douglas fick också pannkakor, det var även hans favoritmat.

Nästa morgon så var det en väldigt fin dag. Solens strålar sken in så hela huset lystes upp. Men Erik hade inte vaknat än. Mamman stod och gjorde frukost och pappan läste morgontidningen som vanligt. Douglas var väldigt ivrig och sprang runt i huset och ville gå ut på sin promenad. Mamman tyckte det var konstigt att Erik inte hade vaknat än, så hon gick upp på hans rum och väckte honom. Erik sprang ner för trappan för att krama om Douglas, men han hittade inte honom.
Erik frågade sin mamma vart han var. Mamman sa bara att han sprang precis runt i huset innan hon gick upp på Eriks rum.

Sedan såg Erik att dörren var öppen. Erik han inte tänka utan han sprang rakt ut genom dörren så fort han kunde, rakt över åkern och när han kom fram till vägen var han helt utmattad. Åkern är väldigt lång så han satte sig ner precis intill vägen och hämtade andan. Men när han kollade upp så såg han Douglas. Han låg mitt på vägen och det var en bil en bit ifrån honom som hade kommit en liten bit utanför vägen. Han såg Douglas ligga där och skaka och han flåsade så mycket o så hårt så att man fick ont i öronen. Han blödde på magen och han hade halvt öppna ögon. Erik va i chock. Han gick långsamt mot Douglas och bar upp honom och gick långsamt tillbaka till huset medan tårarna började rinna ner från hans kinder.

När han var halvvägs så såg han att hans mamma och pappa kollade ut genom ett fönster oroligt. När dom fick syn på Erik och Douglas så sprang dom ut fram till Erik och Douglas. Både mamman och pappan började också få tårar. Pappan torkade sina tårar och sprang tillbaka och hämtade bilden och alla åkte iväg till veterinären. Erik satt i baksätet och Douglas var i hans knä och fortsatta att flåsa och skaka.